Abicin_aloituskuva

För människor

Hud- och nagelvård samt sårvård

Repolar Pharmaceuticals Oy är ett finländskt familjeföretag som undersöker, utvecklar, tillverkar och marknadsför vårdprodukter för människor och djur baserade på kåda från skogsgran (Picea abies) och kådans aktiva substanser. Vårt produktutvecklingsteam består av flera medicine doktorer samt yrkeskunniga inom kemi, teknik och farmaci.

Kådan samlas in för hand i Lappland i norra Finland, alltid med respekt för naturen. Rengöringen och bearbetningen av kådan görs med metoder som inte hettar upp kådan. På detta sätt kan alla biologiska aktiva ämnen i kådan bevaras och slutprodukten har inga carcinogena (cancerframkallande) egenskaper.

Kåda som bearbetats av Repolar har genomgått åtskilliga laboratorieundersökningar runt om i världen. Genom in vitro-undersökningar av grankåda har man förutom den antimikrobiella effekten också kunnat påvisa lugnande egenskaper och egenskaper som påskyndar epiteliseringen.

Alla produkter som utvecklas och tillverkas av Repolar är baserade på omfattande vetenskapliga undersökningar och användarerfarenheter. Företagets kvalitetshanteringssystem är ISO 13485:2016-certifierat. Färdiga produktpartier testas alltid innan de ges ut för distribution.

Abilar® 10% Kådsalva och Abicin® 30% Kådlack innehåller som namnen säger en viss procentandel rå kåda från skogsgran som rengjorts kall.

AbiCare Creme, Resolain Scalp Tonic och alla djurprodukter i Ani-serien är för sin del baserade på kådlösningar som inte klibbar, vilka har utvecklats med Repolars nya teknologi.

Repolar Pharmaceuticals Oy värdesätter och stöder det finländska arbetet och den finländska ekonomin. Alla våra produkter är märkta med nyckelflaggan, som tilldelas inhemska produkter.

Allmänt om nagelvård

Nagelsvamp (onykomykos, tinea unguium) är en svårbehandlad sjukdom i hudens keratinlager under nagelplattan, vilken förekommer hos cirka 8–11 procent av den vuxna befolkningen i Finland. Oftast konstateras nagelsvamp på tånaglarna, mer sällan på fingernaglarna. Obehandlad nagelsvamp leder till att nageln tjocknar, blir skör, flagnar och gulnar. Besväret som nagelsvamp orsakar är inte enbart kosmetiskt, eftersom nagelsvamp kan fungera som infektionsport till kroppen för bakterier som förorsakar rosfeber (erysipelas) och cellulit. Över 90 procent av svampinfektionerna i människors hud och naglar förorsakas av dermatofyter, dvs. trådsvampar eller sporsäcksvampar. Differentialdiagnostiska alternativ till nagelsvamp är nagelpsoriasis samt nagelförändringar som beror på ålder och försämrad artärcirkulation i nedre extremiteterna.

Nagelsvampinflammationer är vanliga

Nagelsvamp är ett vanligt besvär. Nagelsvamp förekommer hos cirka 8–11 procent av den vuxna befolkningen i Finland. Risken för en nagelsvampinfektion ökar med åldern. Den typiska patienten med nagelsvamp är en medelålders eller äldre man. Nagelsvamp är sällsynt hos barn.

Nagelsvampinflammation orsakas nästan alltid av en dermatofyt

I västländerna är största delen (över 90 %) av svamparna som förorsakar nagelsvamp dermatofyter som tillhör släktena Trichophyton, Microsporum och Epidermophyton, dvs. sporsäcksvampar. De vanligaste arterna är Trichophyton rubrum, Trichophyton mentagrophytes och Trichophyton tonsurans. Nagelsvampsmittan härstammar i regel från fuktiga offentliga lokaler såsom simhallar. Dålig fothygien är en predisponerande faktor för svampsmitta. Andra möjliga sjukdomsalstrare är mögel och jästsvampar, av vilka Candida albicans är den vanligaste.

Klassificering av nagelsvampinflammationer

Nagelsvamp indelas i fem klasser beroende på platsen och den sjukdomsalstrande patogenen. Alla svampinfektioner i naglarna kan slutligen leda till en fullständig förtvining av nageln, dvs. dystrofi.

  • En svampinfektion som börjar från nagelspetsen eller sidan och småningom sprids mot nagelns rot.
  • En ytlig svampinfektion i nageln som delvis eller helt täcker nagelplattans yta. Ytlig nagelsvamp orsakas oftast av dermatofyten Trichophyton mentagrophytes. Ytlig nagelsvamp är mer sällsynt än en svampinfektion som börjar från nagelspetsen eller sidan.
  • En nagelsvampinfektion som börjar från nagelns rot är den mest sällsynta undertypen av nagelsvamp. Den bakomliggande orsaken till en sådan infektion är ofta en artärcirkulatorisk sjukdom i nedre extremiteterna, diabetes eller försämrad motståndskraft i kroppen, t.ex. på grund av immunosuppressiv läkemedelsbehandling eller sjukdom. Nagelsvamp som börjar vid nagelns rot gör nageln tjockare och sprödare och förstör slutligen nageln helt.
  • En svampinfektion inuti nagelplattan är en relativt sällsynt undertyp av nagelsvamp. I inledningsskedet leder den inte nödvändigtvis till att nageln blir tjockare, sprödare och flagnar eller till att den typiska ljusa hornmassan ansamlas under nagelplattan. En infektion inuti nagelplattan som pågått länge leder ofta till nageldystrofi, dvs. till att nageln förtvinar.
  • Den bakomliggande orsaken till nagelsvamp orsakad av jästsvampen Candida albicans är ofta en kronisk inflammation i nagelvallen eller en kronisk jästsvampinflammation mellan tårna. Ständig fukt eller instängning av naglarna i gummihandskar eller -stövlar ökar risken för en jästsvampinfektion.

Diagnos

Även om diagnosen nagelsvamp ofta är självklar med stöd av de kliniska fynden, rekommenderas det att man innan behandlingen inleds säkerställer diagnosen genom svampodling eller mikroskopiundersökning. Ett svampprov tas på gränsen mellan den friska och den sjuka delen av nageln. Det kan ibland vara svårt att lyckas med provet i tekniskt hänseende och felaktiga negativa diagnoser är relativt vanliga. En tillräckligt lång paus ska hållas mellan den senaste läkemedelsbehandlingen av nagelsvamp och provtagningen: efter lokal behandling bör pausen vara minst sex veckor och efter oralt administrerad svampmedicinering minst sex månader.

Utmanande behandling

Nagelsvamp blir inte bättre utan behandling. Också med den mest effektiva oralt administrerade svampmedicineringen kan uppskattningsvis endast 50 procent av de behandlade svampinfektionerna i tånaglarna botas helt.

Svampinfektioner i fingernaglarna kan nästan alltid botas helt. Behandlingens längd varierar från tre månader till två år. Den bästa behandlingsresponsen uppnås om behandlingen inleds omedelbart efter nagelsvampsmittan och -diagnosen.

Det kan ta länge innan stortånageln förnyas hos en äldre patient, till och med två år. Behandlingens längd motsvarar dock inte direkt nagelns tillväxthastighet. Det är viktigt att få in tillräckligt mycket effektiv substans med antifungal effekt som räcker till i flera månader i den behandlade nageln och under nagelplattan. Det slutgiltiga resultatet syns alltså först flera månader efter att behandlingen har avslutats.

Behandling av förtjockade och dystrofiska svampangripna naglar med urealösning förbättrar vårdresultatet. Behandlingsalternativ för nagelsvamp är lokal behandling och/eller oralt administrerad svampmedicinering. Enligt den allmänna uppfattningen är lokal behandling effektiv vid svampinfektioner i nagelspetsen då det har gått endast en kort tid sedan smittan. Det är inte meningsfullt att behandla fullständigt dystrofiska svampangripna naglar med lokal behandling.

 

Abicin 30% resin lacquer

Stäng

Irriterad hårbotten och hud samt mjäll

Problem i hårbotten är vanliga. Symtom förekommer också i hög grad utan allvarligare sjukdomar såsom atopiskt eksem eller psoriasis. Kliande utslag, rodnad och mjäll kan också vara symtom som beror på seborroiskt eksem eller ibland bara på att huden är torr. Ofta förorsakas problemet av en kombination av olika orsaker, såsom överdriven tillväxt av jästsvamp, stress, gener, kost, vissa sjukdomar eller medicinering. Symtomen förvärras ofta i kall och torr luft.

Huden förnyas ständigt och i normala fall är de döda, fjällande hudcellerna små och osynliga. Mjäll som lossnar i stora flagor beror i regel på obalans i den normala mikrobtillväxten i hårbotten. Denna obalans är inte en inflammation, utan orsakas snarare av en irritation som leder till klåda, rodnad och mjäll.

Överdriven tillväxt av jästsvampen Malassezia, som också normalt lever på huden, är en av de vanligaste orsakerna till mjäll. Mjäll kan ofta minskas genom att välja rätt schampo, undvika överdriven användning av vårdprodukter samt förändra kosten eller medicineringen. Ytterligare hjälp kan fås av produkter som bidrar till att dämpa mikrobtillväxten av jästsvamp och bakterier. Sådana produkter hjälper huden att uppnå fysiologisk balans och bibehålla en frisk hårbotten.

Irritation i hårbotten kan också bero på atopiskt eksem, en viss typ av psoriasis eller hårsäcksinflammation. I sådana fall kan besvären behöva undersökas och behandlas av en (hud)läkare.

 

 

Stäng

Allmänt om sårvård

Läkning av vävnadsskador är en förutsättning för organiskt liv: läkningen av ett hudsår ser enkel ut, men på cell- och molekylnivå är läkningen en väldigt komplicerad och noggrant reglerad händelsekedja. Läkningen av ett sår indelas i tre faser: 1. inflammation, 2. fibroplasi och 3. mognad. Som slutresultat av läkningen uppstår ett bindvävsärr, som fyller vävnadsdefekten orsakad av såret och ger det läkta såret tillräcklig draghållfasthet i inledningsskedet. När såret har läkt tar det cirka ett år för ärrvävnaden att mogna.

Sår kan på basis av uppkomstmekanismen, omständigheterna och skadeenergin indelas i akuta, kroniska, ytliga, djupa, smutsiga och rena sår. Oftast är akuta sår hudskador som uppstått oavsiktligt som en följd av ett trauma eller förorsakats avsiktligt till exempel på grund av ett kirurgiskt ingrepp. Ett ytligt sår sträcker sig högst genom hudlagren, medan ett djupt sår kan tränga igenom huden, underhudsvävnaden, muskelmembranen och musklerna och sträcka sig till skelett eller kroppshåligheter samt förorsaka allvarliga skador på inre organ. Typiska smutsiga sår är bitskador, sår förorsakade av en kniv eller krossat glas samt sår och skrubbsår som uppstått som en följd av fall eller annat trauma. Ett sår kontamineras alltid om till exempel saliv, sand, jord e.d. kommer in i såret i samband med en olycka. Ett kirurgiskt operationssår är ett modellexempel på ett rent sår.

Typiska symtom på ett akut sår är smärta och blödning. Som första hjälpen ska man försöka stoppa blödningen och hålla såret rent: på detta sätt förhindrar man en möjlig mikrobkontamination av såret och minskar risken för en sårinfektion. Ett akut sår kan beroende på skademekanismen antingen sys ihop kirurgiskt eller lämnas öppet. Det finns skäl att kontrollera att vaccinationerna är i kraft om det är fråga om ett bettsår eller såret är märkbart smutsigt. Efter första hjälpen är det viktigt att skapa en optimal läkningsmiljö för såret. Ett smutsigt sår ska åtminstone tvättas eller vid behov rengöras mekaniskt (debridement, kirurgisk revision) och skyddas med rena sårkompresser eller -förband. Ett akut sår läker i idealiska fall snabbt om såret försluts, dvs. per primam. Detta förverkligas om sårets kanter kan placeras mot varandra, såret har tillräcklig blodcirkulation och inte blir infekterat. Beroende på skademekanismen läker såret eller fås att läka per secundam. Då lämnas sårhåligheten avsiktligt öppen och granulatvävnaden som bildas i håligheten fyller sårhåligheten, sammanbinder sårets kanter och minskar småningom sårets yta. Typiska sår som läks per secundam är ojämna smutsiga sår och bettsår, där risken för en sårinfektion är stor. Om läkningen av ett akut sår fördröjs eller avstannar helt, kan såret bli kroniskt.

Med ett kroniskt sår avses ett sår vars läkning av någon orsak har tagit länge. Ett kroniskt sår har kunnat vara öppet till och med flera år. Det är svårt att förutse hur väl eller snabbt ett kroniskt sår kommer att läka och ett sår som redan läkt en gång kan öppnas på nytt. De vanligaste kroniska såren är bensår från vener och artärer, trycksår och diabetiska fotsår. Ett kroniskt sår är ofta en följd av någon kronisk sjukdom hos patienten. Därför är hörnstenen i vården av ett kroniskt sår behandling av sårets etiologi, dvs. orsaken: den viktigaste förutsättningen för att ett sår ska läka är behandling av sjukdomen som orsakat såret eller faktorn som upprätthåller såret. Vid sidan av behandlingen av orsaken är en viktig förutsättning för att ett sår ska läka en vederbörlig och omsorgsfullt genomförd lokal sårbehandling. Syftet med den lokala behandlingen är att skapa optimala förhållanden och förutsättningar för sårläkningen. Rätt genomförd påskyndar den lokala behandlingen av ett sår förslutningen av såret och förhindrar sårinfektioner.

Sårinfektion

Med undantag för sår som uppstår i operationssalsförhållanden är alla sår kontaminerade, dvs. bakterier har kommit in i såren. Det är dock först när mängden bakterier överskrider 105 st./vävnadsgram som läkningen av såret påverkas. Klassiska symtom på en sårinfektion är rodnad, svullnad, hetta, smärta och varbildning. Den vanligaste orsaken till en sårinfektion är bakterien Staphylococcus aureus. Hos patienter som är multisjuka och vårdas på sjukhus eller institution kan även mer sällsynta grampositiva bakterier orsaka sårinfektioner. Bakterier och svampar som inte orsakar infektioner hos friska människor kan förorsaka s.k. opportunistinfektioner hos patienter vars motståndskraft, dvs. kroppens immunförsvar, har försvagats på grund av till exempel immunosuppressiv medicinering eller sjukdomar som försvagar immunförsvaret. Vid svåra sårinfektioner eller i specialfall genomförs vid sidan av lokal behandling av såret även oralt eller vid behov intravenöst administrerad antibiotikabehandling. Innan antibiotikabehandling inleds ska heltäckande bakterieodlingar tas från det infekterade såret. En sårinfektion upprätthåller kroniska sår.

Rengöring av sår

Död eller nekrotisk vävnad i eller runt ett sår fördröjer läkningen av såret och ökar risken för en sårinfektion. Därför bör nekrotisk vävnad avlägsnas kirurgiskt från ett sår som läker (debridement). I väldigt lindriga fall kan nekrotisk vävnad eller nekrotiska celler behandlas med preparat för lokal behandling.

Lokal behandling

Vid sidan av behandlingen av orsaken till såret har effektiv lokal behandling av såret en mycket viktig roll. Betydelsen av lokal behandling framhävs i synnerhet för patienter som på grund av sin allmänkondition, livslängdsprognosen, operationsrelaterade risker eller ibland till och med resursbrist till exempel faller utanför kirurgisk behandling. I praktiken innebär detta multisjuka personer med dålig vårdprognos, ofta patienter som får institutionsvård, för vilka det inte längre är meningsfullt eller ens mänskligt att överväga omfattande kirurgiska sårrevisioner, tyngre plastikkirurgiska korrigeringar eller blodkärlskirurgiska rekonstruktioner. Akuta och kroniska sår hos sådana personer ska ändå behandlas på vederbörligt sätt, så smärtfritt och bra som möjligt. Grunden för sårvården utgörs i sådana fall av en god lokal behandling med tillgängliga preparat för lokal behandling. Ett bra preparat för lokal behandling skapar en optimal miljö och optimala förutsättningar för sårläkningen samt är säkert och effektivt. Det finns också tillräckligt med erfarenheter av användningen på olika sår och inom olika patientgrupper.

Stäng

Produkter

Abilar 10%

Abicin® 30%
Kådlack

För behandling av nagelsvamp

Läs mer

Abicin 30% resin lacquer

Resolain®
Scalp Tonic

Vårdande tonic för hårbotten

Läs mer

Resolain 6

AbiCare ®
Creme

Naturligt lugnande hudkräm

Läs mer