shutterstock_646123102

Vårdprodukter för djur

Vårdprodukter för djur

Repolar Pharmaceuticals Oy är ett finländskt familjeföretag som undersöker, utvecklar, tillverkar och marknadsför vårdprodukter för människor och djur baserade på kåda från skogsgran (Picea abies) och kådans aktiva substanser.

Kådan samlas in för hand i Lappland i norra Finland, alltid med respekt för naturen. Rengöringen och bearbetningen av kådan görs med metoder som inte hettar upp kådan. På detta sätt kan alla biologiska aktiva ämnen i kådan bevaras och slutprodukten har inga carcinogena (cancerframkallande) egenskaper.

Alla produkter som utvecklas och tillverkas av Repolar är baserade på omfattande vetenskapliga undersökningar och användarerfarenheter. Företagets kvalitetshanteringssystem är ISO 13485:2016-certifierat. Färdiga produktpartier testas alltid innan de ges ut för distribution.

Grunden för alla djurprodukter i Ani-serien är de klibbfria kådlösningar som Repolar utvecklat i Finland och patenterat, i flera olika koncentrationer.

In vitro-undersökningar har visat att Repolars kådlösningar på ett mycket brett spektrum dödar bakterier, jästsvampar och till och med antibiotikaresistenta bakterier (den meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius) som i typiska fall orsakar hud- och öroninfektioner.

Repolars vårdprodukter för djur är effektiva och säkra att använda både hemma och professionellt. För att minimera allergier och irritation har inga parfymer eller färgämnen tillsatts i produkterna. Produkterna innehåller inte heller frätande syror eller alkohol.

Repolars djurprodukter verkar lokalt på huden eller slemhinnorna. Användningen av produkterna föranleder ingen dopingkarenstid.

Repolar Pharmaceuticals Oy värdesätter och stöder det finländska arbetet och den finländska ekonomin. Alla våra produkter är märkta med nyckelflaggan, som tilldelas inhemska produkter.

 

Öronsjukdomar hos hundar och katter

Våra mest populära husdjur, hundarna och katterna, drabbas ganska ofta av öronsjukdomar. De mest typiska öronsjukdomarna är öroninflammationer, blodöra och olika typer av sår samt hudbristningar i ytterörat.  Polyper och tumörer som i regel kräver kirurgisk behandling är inte heller ovanliga. Inflammationer i ytterörat är vanligare hos hundar, och de är också en av de vanligaste orsakerna till ett akut besök på veterinärmottagningen.

Öroninflammationer

Hundars och katters öron kan indelas anatomiskt i ytter-, mellan- och inneröra, precis som för människan. När det gäller hundar och katter avses med öroninflammation, dvs. ’Otitis externa’, nästan utan undantag akut eller kronisk inflammation i hudens epitelcellskikt i ytterörat, alltså öronmusslan och örongången. Inflammation i mellanörat eller ’otitis media’ och inflammation i innerörat eller ’otitis interna’ är betydligt ovanligare hos båda djurarterna.

Orsaker till öroninflammation

Orsakerna till öroninflammation indelas i predisponerande, primära, sekundära och upprätthållande faktorer.

Hundens örongång är utsatt för infektioner, eftersom den i anatomiskt hänseende är formad som bokstaven L samt har en lång och trång rörliknande konstruktion. I botten av örongången samlas lätt fukt, öronvax, epitelceller som lossnat från hudens yta och smuts. Förhållandena i hundens örongång är gynnsamma för tillväxten av sjukdomsalstrande bakterier och svampar.

Även om katternas örongång till sin konstruktion är väldigt lik hundarnas, förekommer trång örongång sällan som en predisponerande faktor för öroninflammationer hos katter.

Utöver örats konstruktion är andra predisponerande faktorer för öroninflammation kraftig pälsväxt, riklig sekretion från öronvaxkörtlarna, hängöra, frekvent simning samt överdriven eller hårdhänt rengöring av öronen. Dessa predisponerande faktorer ökar risken för inflammation i ytterörat, men förorsakar i regel inte inflammationen.

Faktorerna som upprätthåller en öroninflammation är för sin del faktorer som förlänger eller förvärrar en inflammation i örongången. En förändring av mikroklimatet i örongången från torrt till fuktigt eller patologiska förändringar som en följd av en kronisk infektion hindrar eller fördröjer läkningen av en öroninflammation.

Primära orsaker till en öroninflammation är allergier, atopi, främmande föremål, parasiter, hormonella hudsjukdomar, autoimmuna sjukdomar, keratiniseringsstörningar och tumörer.

Hos katter är de vanligaste primära orsakerna till en inflammation i ytterörat främmande föremål och ektoparasiter. Hos hundar är å sin sida den överlägset vanligaste orsaken till en inflammation i ytterörat allergi, såsom livsmedelsöverkänslighet eller atopi.

Sekundära orsaker är bakterie- och svampinfektioner, vilka förstärker och komplicerar en öroninflammation förorsakad av primära orsaker. De vanligaste mikroberna som förorsakar öroninflammationer hos hundar är Malassezia-jästsvampar och stafylokockbakterier. De näst vanligaste sjukdomsalstrarna är streptokock-, pseudomonas- och kolibakterier. En kronisk öroninflammation hos hundar är väldigt ofta en blandinfektion förorsakad av både bakterier och jästsvampar.

Förebyggande av öroninflammationer

Friska och rena öron hos husdjur behöver inte rengöras. Det lönar sig dock att med jämna mellanrum kontrollera öronens skick hos alla djur, för att i tid kunna ingripa i begynnande problem innan öroninflammationen blir kronisk. Detta gäller i synnerhet hundraser med hängöron och hundraser som simmar ofta, hos vilka förekomsten av öroninflammationer är stor. Smutsiga öronmusslor och öronöppningar går behändigt att rengöra med fuktiga och högklassiga vårdservetter. Fibrer från vårdservetterna får inte lämnas kvar inne i örat.

Om ett husdjur har haft öroninflammationer, förebygger man att infektionen återkommer och öroninflammationen blir kronisk genom regelbunden rengöring av öronen med ett antimikrobiellt öronskölj som lösgör öronvax. En regelbundet rengjord örongång luftas och hålls torr. Då kan sjukdomsalstrare som trivs i en fuktig och smutsig miljö inte föröka sig.

Öroninflammationsdiagnos och indikationer

En öroninflammation diagnostiseras med stöd av symtom och undersökningsfynd. Symtom på öroninflammation är rodnad, svullnad, klåda och smärta i ytterörat och örongången, vilket leder till att djuret skrapar öronen, skakar på och hänger med huvudet eller går med huvudet på sned. Varigt sekret kan synas i örongången och det inflammerade örat kan lukta illa. Det lönar sig att ta bakterie- och svampodlingsprov från öronsekretet innan örongången rengörs, undersöks med otoskopi och behandlas.

Otoskopi, dvs. undersökning av örongången, bekräftar öroninflammationsdiagnosen. En örongång som är fylld av inflammationssekret, beröringskänslig, trång eller igensvullen måste sköljas och rengöras före otoskopin, vid behov under narkos. I samband med otoskopin undersöker veterinären alltid trumhinnans skick. Om trumhinnan är skadad eller spräckt bör man inte använda öronskölj vars ototoxicitet inte har undersökts på vederbörligt sätt. Ett öronskölj som är ototoxiskt, dvs. giftigt för örat, skadar hundens känsliga mellan- och inneröra, vilket ofta leder till hörselskador.

Behandling av öroninflammation

Regelbunden och noggrann rengöring av öronmusslan och örongången med öronskölj är mycket viktigt vid behandling av öroninflammation hos djur. Ett bra öronskölj avlägsnar effektivt öronvax, smuts och inflammationssekret samt hindrar tillväxten av bakterier och jästsvamp.

För att fördröja uppkomsten och spridningen av bakteriestammar som är resistenta mot antibiotika bör man förhålla sig ansvarsfullt till användning av antibiotika. Valet av antibiotika som används vid öroninflammation hos djur bör alltid grunda sig på resultaten av bakterie- och svampodlingar samt resistenstest. Rätt dosnivå bestäms utifrån den minsta effektiva halten, dvs. MIC-värdet. Rengöring av öronen med öronskölj är nödvändigt under både lokal och systemisk läkemedelsbehandling.

Blodöra

När ett djur skakar på huvudet eller skrapar sig kraftigt i örat kan blodkärlen i öronmusslan skadas. Rinnande blodblandad vätska samlas till en blodutgjutning mellan brosket och huden. En sådan blodutgjutning i öronmusslan kallas blodöra eller othematom. Det finns många möjliga orsaker till blodöra, men oftast är tillståndet en följd av att djuret skrapar sig i örat på grund av klåda orsakad av öroninflammation eller parasiter. Orsaken kan också vara en allvarlig sjukdom som försvagar de ytliga blodkärlen, så det är bra att alltid utreda orsaken till symtomen. Förutom hos hundar och katter påträffas blodöra även hos bland annat kaniner. Djur som har långa hängande öron löper större risk att få blodöra än djur med spetsiga öron.

Behandlingen av blodöra består av tömning av blodutgjutningen och förebyggande av att den återkommer. Om ett blodöra inte töms, bildas ofta ärrvävnad som gör örat rynkigt. En öronmussla som missformats på grund av ärrvävnad från blodöra kallas blomkålsöra.

Det finns flera olika tekniker för att tömma blodutgjutningen. Första gången blodöra uppstår utförs ofta tömningen av utgjutningen med hjälp av nål och spruta. Då bör håligheten sköljas ren för att minimera återkomstrisken. Oftast sprutas också kortison eller en antimikrobiell och irritationsdämpande vårdande sköljlösning in i håligheten som avslutning. Om blodörat återkommer behandlas det i regel kirurgiskt. En kirurgisk tömning kan utföras med flera olika tekniker.

              AniWipeAniLavo

 

Stäng

Inflammation i hundars analkörtlar

Hundarna har två små analkörtlar som utsöndrar lukt på båda sidorna av analöppningen. Båda körtlarna innehåller en liten mängd vätska med mycket stark lukt. När hunden bajsar utsätts körtlarna för ett litet tryck och en liten mängd vätska utsöndras ur körteln för att smörja analöppningen.

Orsaker till inflammation i hundars analkörtlar och symtom

Analkörtlarna kan bli inflammerade av många orsaker. Sådana är bl.a. stora mängder sekret eller förstoppning, svaga analmuskler, kroniskt mjuk avföring eller tidigare diarréer. I allmänhet förekommer svullnad, rodnad och smärta i analöppningen och hunden slickar området eller släpar bakdelen i marken. Det är typiskt att avföringen blir mjuk och ägaren känner en karakteristisk lukt av rutten fisk från hundens bak.

Diagnostisering av inflammation i hundars analkörtlar

Diagnostiseringen inleds med att en veterinär gör en fysisk undersökning. Hundens hälsa samt möjliga händelser med anknytning till problemet utreds. Om det behövs tas blodprov och urinprov, för att andra sjukdomar ska kunna uteslutas. De förstorade analkörtlarna undersöks och ett prov av sekretet kan skickas till ett laboratorium för odling.

Behandling av inflammation i hundars analkörtlar

Först måste de inflammerade analkörtlarna tömmas och sköljas rena. Denna åtgärd bör utföras vid en veterinärmottagning, vid behov när djuret är nedsövt. Därefter sprutas en antimikrobiell och slemhinnelugnande sköljlösning avsedd för rengöring och vård av analkörtlarna in i analsäcken. Ibland kan även oral antibiotikabehandling ordineras. Tilltäppta och inflammerade analkörtlar kan utsöndra var, vilket kräver att de spräcks för att sekretet i körtlarna ska kunna tömmas och sköljas bort. Hålet lämnas öppet så att såret kan läka inifrån. Det rekommenderas att hålet sköljs dagligen med en antimikrobiell och irritationsdämpande lösning. Den behandlande läkaren ger nödvändiga behandlingsanvisningar. Vid kroniska inflammationer i analkörtlarna kan en veterinär operera bort körtlarna helt.

AniLavo

Stäng

Inflammation i hundars förhud

Prostatan hos en hanhund producerar kontinuerligt vätska, vilken i sädesledaren förenar sig med spermierna som har producerats i testiklarna. Det är helt normalt att förhuden hos hanhundar utsöndrar sekret och hos vissa hanar kan sekretet var rikligt. Sekretet påverkas av bland annat hanens testosteronnivå och lukter från löpande tikar som rör sig i närheten.

Orsaker till inflammation i hundars förhud och symtom

Smuts och sekret samlas lätt i förhudens hålighet. Irritation eller lindrig inflammation i förhuden är synnerligen vanligt hos hanhundar, i synnerhet ½–2 år gamla individer. Indikationer på inflammation i förhuden är gulgröna sekretfläckar, smutsig päls runt hundens penis och att hunden ivrigt slickar sin penis. Ibland orsakar sekret och att hunden slickar sin penis irritation i förhuden. Sådana lindriga inflammationer stör i regel inte hunden. Fläckarna som hunden sprider i sin omgivning blir dock ofta ett problem. Kastrerade hundar har väldigt sällan bakteriella inflammationer av denna typ.

Diagnostisering av inflammation i hundars förhud

Om sekretet börjar lukta illa, svullnad och smärta uppstår i förhuden, hunden får feber (över 39,5°C mätt i ändtarmen), hunden har ont vid urinering eller andra inflammationssymtom uppstår bör man uppsöka veterinär. Veterinären säkerställer genom undersökningar att det är fråga om inflammation i förhuden och inte prostatainflammation, urinvägsinfektion eller till exempel en tumör.

Behandling av inflammation i hundars förhud

Kastrering av en hanhund gör att spermieproduktionen upphör, eftersom testiklarna och bitestiklarna avlägsnas. Prostatan blir visserligen kvar, men när testosteronnivån sjunker minskar även prostatans funktion. Kastrering är ett sätt att få slut på utsöndringen av sekret, men symtomen kan också behandlas genom sköljning av förhuden. Förhuden kan sköljas inifrån med hjälp av en spruta fylld med antimikrobiell sköljlösning från apoteket eller veterinärmottagningen. Många antiseptiska medel är som sådana för starka för slemhinnorna. Lösningen späds ut till lämplig styrka enligt veterinärens anvisningar. Förhuden sköljs dagligen från några dagar till två veckor eller enligt symtomen. Ibland, vid svårare inflammationer, kan behandlingen förutom sköljningar också bestå av en antibiotikakur. En smidig hjälp för att underlätta vardagen är att använda vårdservetter som inte irriterar slemhinnorna. Med vårdservetter som inte luddar går det lätt och snabbt att rengöra både förhuden och vecken i vulvan. Eftersom sekret från förhuden har att göra med hormonerna, lugnar sekretionen ofta ner sig av sig själv när hunden blir äldre.

AniLavo

Stäng

Hudproblem hos hundar och katter

Undersökningar har visat att en dryg femtedel av problemen inom smådjurspraktiken gäller hudsjukdomar. För hundpatienter var de vanligaste orsakerna att kontakta en veterinär öroninflammation, varig hudinflammation, tilltäppta analkörtlar, loppor och atopiskt eksem. När det gäller kattpatienter var typiska besvär bölder, loppor och öroninflammationer.

Orsaker till hudproblem

Orsakerna till hudsjukdomar indelas i predisponerande, primära, sekundära och upprätthållande faktorer. Denna indelning är bekant från öroninflammationerna. Av de vanligaste hudproblemen som räknas upp ovan är både öroninflammationer och variga hudinflammationer nästan alltid sekundära infektionsorsaker. De är en följd av någon primär sjukdom såsom allergi. För att förhindra att inflammationer återkommer är det särskilt viktigt att hitta och behandla orsaken till den primära sjukdomen.

Variga hudinflammationer eller pyodermier och behandling av dem

Pyodermier indelas enligt djupet i ytpyodermier (ytliga), ytliga pyodermier (medeldjupa) och djupa pyodermier (djupa).

Vid ytpyodermi finns inflammationen i hudens hornlager, i det översta lagret av epidermis, dvs. stratum corneum. Typiska ytpyodermier är hot spot, dvs. akut fuktande dermatit, och hudvecksinflammation eller hudveckspyodermi (intertrigo).

Vid ytlig pyodermi är inflammationen djupare än vid ytpyodermi, men begränsas ändå till epidermisområdet och har inte trängt igenom hudens basalmembran. Exempel på sådana pyodermier är svinkoppor (impetigo) och dess djupare form ektyma (echtyma) samt ytlig hårsäcksinflammation (folliculitis).

Vid djup pyodermi har inflammationen trängt igenom basalmembranet mellan epidermis och dermis, spridit sig till dermis och ibland också till ännu djupare vävnad. Furunkulos (furuncle) och cellulit (cellulitis) är djupa pyodermier.

Lokal behandling, dvs. rakning av päls, rengöring och lokal antimikrobiell behandling (schampo, gelé, salvor, puder, spray, servetter) är viktigt vid alla former av pyodermi. Endast lokal behandling kan vara tillräckligt för att behandla hot spot, hudvecksinflammation, svinkoppor och lindrig ytlig hårsäcksinflammation. Även vid andra former av pyodermi påskyndar lokal behandling läkningen och förhindrar att infektionen återkommer. Det är trots allt bra att komma ihåg att vissa individer behöver systemisk antibiotikabehandling för att återhämta sig, och då strävar man efter att välja antibiotika med stöd av bakterieodling. Lokal behandling har fått större betydelse i takt med att MRSP-infektionerna (meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius) har ökat, eftersom man inte alltid kan hitta en lämplig systemisk antibiotika för att behandla en infektion förorsakad av MRSP-bakterier.

Det är också bra att fästa vikt vid djurens kost, i synnerhet intaget av fettsyror.

Hot spot eller akut pyotraumatisk dermatit

Hot spot är en varig hudinflammation som börjar plötsligt och i regel visar sig som att djurets päls klibbar ihop sig. Till att börja med uppstår en hudskada: till exempel ett litet sår, ett insektsbett eller ett fästingbett. Stafylokockbakterier som också normalt lever på huden – framför allt S. pseudintermedius-bakterier – börjar sedan föröka sig i det skadade området. Den varma och fuktiga miljön skapar idealiska förhållanden för tillväxt av bakterier och jästsvamp. Hot spot är också vanligast på sommaren, hos hundar som har lång eller tjock päls och gillar att simma. Även allergier och parasitsmitta gör hunden mottaglig för hot spot. Variga hudinflammationer kan förekomma var som helst på hundens hud, men de mest typiska ställena är huvud- och halsområdet.

Man kan försöka behandla hot spot-symtom hemma, men ofta behövs ett besök hos en veterinär. Hot spot är ofta en mycket smärtsam hudinfektion som kliar mycket. För att förhindra att hudinflammationen sprider sig är det mycket viktigt att se till att hunden inte kan slicka och skrapa det skadade området, till exempel med hjälp av en krage. Det är dock bra om man så långt som möjligt kan undvika att täcka området med förband. Också de allra mest luftiga förbanden gör att såret torkar långsammare.

Pälsen ska klippas kort i hela infektionsområdet samt cirka 1–2 cm på den friska huden runt infektionsområdet. På detta sätt synliggörs inflammationens omfattning och samtidigt luftas hudens yta bättre. När pälsen tas bort blir det också lättare att rengöra huden. Området bör tvättas i genomsnitt 2 gånger per vecka med ett antiseptiskt schampo. Beroende på produkten ska schampot verka på huden i cirka 10 minuter för att de aktiva substanserna ska hinna fungera. Utöver de antimikrobiella egenskaperna rengör schampot huden från bl.a. mjäll, inflammationssekret och smuts samt lugnar hudirritationen. Den dagliga rengöringen av huden ska göras med en sköljlösning som inte svider eller med vårdservetter. Efter rengöringen torkas huden och lugnande sårspray som lindrar klåda sprayas på huden. Alternativt kan huden också smörjas med ett tunt lager sårsalva.

Ibland bildas en ganska tjock sårskorpa över inflammationen, under vilken det fortfarande finns varigt sekret. Sådana sårskorpor kan hindra läkningen och därför bör de varsamt avlägsnas. Sårskorporna kan mjukas upp genom att smörja in dem med sårsalva eller till exempel kokosolja och låta den vara kvar en stund. Även tvätt med vårdande schampo mjukar upp sårskorporna och gör dem därför lättare att avlägsna.  Efter att sårskorporna har avlägsnats fuktar en oljebaserad sårspray torra sårkanter och lindrar klåda och irritation i området.

Hudvecksinflammation eller hudveckspyodermi (intertrigo)

Vid optimala förhållanden borde huden vara ren, torr och ventilerad. Vissa katt- och hundraser eller vissa överviktiga individer har överflödiga hudveck i skinnet. I dessa hudveck pressas hud tätt mot hud, vilket leder till att huden lätt skavs sönder. Eftersom ett fuktigt och varmt hudveck inte kan luftas uppstår problem. Vid hudvecksinflammation konstateras i typiska fall en infektion förorsakad av jästsvampen Malassezia pachydermatis, antingen ensam eller tillsammans med en bakterieinfektion. De vanligaste ställena för hudvecksinflammation är tassar/tåmellanrum, läppveck, näs-/nosveck, svansveck, vulvaveck och ljumskar.

Tvätt och produkter för lokal behandling är viktiga för att lindra irritation och klåda i fuktiga hudveck. Tvätt med antiseptiskt schampo minskar antalet mikrober som lever på huden samt avlägsnar smuts, död och lös päls, mjäll, sårskorpor och inflammationssekret från huden. Om djurets hud är torr och fjällande är det bra att välja ett vårdande schampo som också har återfuktande egenskaper. Hela djuret behöver inte alltid tvättas. Vårdande schampon lämpar sig också för behandling av lokala problemområden, till exempel området vid tassarna. Inflammerade hudområden kan behandlas lokalt med vårdservetter, sårspray och sårsalvor som är antibakteriella och dämpar jästtillväxt. Vårdservetter är särskilt behändiga vid regelbunden rengöring av svåråtkomliga hudområden. Inga fibrer lossnar från de högklassiga servetterna och de svider inte heller på de känsligaste hudområdena. Talk/puder som håller hudvecken torra ger också bra resultat i förebyggandet av inflammationer. I vissa fall uppnås inte ett tillräckligt svar på den lokala behandlingen. Då måste man förlita sig på kirurgi.

Pododermatit

Hudinflammationer i tassarna är mycket vanliga. Symtom kan förekomma såväl på pälsbeklädd hud som i trampdynorna och klorna. Huden mellan tårna, som är fuktig på grund av delvis svett och delvis slickande, är en idealisk miljö för bakterier och jästsvamp. Utomhus är tassarna dessutom utsatta för köld och hetta, sand, stenar, vägsalt och andra främmande föremål. Om husdjuret dessutom är överviktigt, finns det många riskfaktorer för tassinflammation. Vid ytliga infektioner blir huden på tassarna i regel röd, fuktig och illaluktande. Djuret kan också halta. Om det finns smärtsamma och djupa knölar eller blåsliknande formationer (furunklar) på tassarna, talar man om furunkulos. När en ond cirkel med furunkulos på tassarna har börjat, finns det inga enkla sätt att bli kvitt besväret. För att kunna förebygga och behandla försöker veterinären utreda den ursprungliga orsaken till inflammationen. Orsakerna till tassinflammation är dock beklagligt mångfacetterade: bl.a. atopi, allergier, autoimmuna sjukdomar (t.ex. pemphigus), endokrinopatier (t.ex. underfunktion i sköldkörteln), parasiter, tumörer, felställningar i benen samt trauma/främmande föremål/irriterande ämnen.  Eftersom den bakomliggande sjukdomen som orsakar pododermatiten inte alltid kan klarläggas, måste man behandla enbart symtomen och pröva flera olika läkemedelsbehandlingar. Hörnstenarna i hemvården av tassinflammationer är att klippa pälsen, tvätta och torka tassarna, förhindra slickande samt lokal antimikrobiell behandling (vårdande schampo, vårdservetter, sårsalva). 

Hårda trampdynor som spricker kan bäst skyddas och behandlas med en vattenfri sårsalva som inte smälter i fuktiga förhållanden.

Atopisk dermatit

Atopisk dermatit (AD) eller atopi är en form av allergi. Vid atopisk dermatit är djuret allergiskt mot en allergen i omgivningen, såsom människo-/djurepitel, pollen, mögel samt damm- och lagerkvalster. En annan hudsjukdom som förorsakar liknande hudsymtom är atopisk dermatit (ALD). Skillnaden är att det i fråga om denna sjukdom inte är känt vad djuret är allergiskt mot. Behandlingsmässigt skiljer sig sjukdomarna inte från varandra. Det enda undantaget är desensibilisering, som kan göras endast på djur för vilka allergiorsakerna är kända. 

En typisk hundpatient med atopi är en 6 mån. – 3 år gammal spaniel, retriever eller terrier. När veterinär uppsöks är symtomen vanligen kliande och röd hud samt illaluktande och bubblande öron. Vid undersökningen framkommer det att hunden har en öroninflammation orsakad av bakterier och jästsvamp, men denna infektion är sekundär. Den egentliga orsaken till symtomen konstateras vara att hunden lider av den vanligaste hudsjukdomen bland hundar, livslång atopisk dermatit.

Symtomen på atopi är mycket mångfacetterade. Klåda är dock det allra vanligaste symtomet. Ibland är klådan endast lokal, medan något annat djur kan ha klåda på hela kroppen. Djuret förvärrar situationen genom att skrapa och slicka hudområdena med symtom. Många hundar med atopi lider också av sekundära bakterie- och/eller jästsvampinfektioner. Typiska problemområden är tassarna, öronen, läpparna, området runt ögonen, halsen, ljumskarna och svansroten. Förutom klåda och rodnad kan huden fjälla, tjockna eller pigmenteras. Ökad talgutsöndring, sårskorpor och hudområden utan päls är typiska fynd. Ibland kan den ständiga klådan och den relaterade stressen göra djuret mer irriterat. Eftersom födoämnesallergi och ektoparasiter kan förorsaka symtom som är mycket lika atopi, måste möjligheten till sådana orsaker uteslutas innan behandlingen inleds. 

Det är sällan möjligt att helt undvika allergener i miljön, men symtomen på atopisk hud kan ändå dämpas på många olika sätt. Ofta måste man vid behandling av en atopisk hund tillämpa en individuellt skräddarsydd kombination av många olika behandlingsformer. 

En ren miljö är en av de viktigaste faktorerna för atopiska hundars välbefinnande. Förutom grundläggande städning av hemmet borde man komma ihåg att rengöra hundens sovplats med jämna mellanrum (tvättas gärna i 60 grader). Även regelbunden tvätt av själva djuret lindrar de flesta individers symtom. Genom att tvätta huden och pälsen med schampo avlägsnas allergener, damm, lukt, smuts och död, lös päls. Dessutom påverkar vissa terapeutiska vårdande schampon antalet mikrober som lever på huden samt avlägsnar epitel, sårskorpor och inflammationssekret. Eftersom en atopisk hund ska tvättas ofta, rekommenderas det att man som vårdande schampo väljer en produkt som också har återfuktande och lugnande egenskaper. Om hudproblemen är koncentrerade lokalt till ett visst område (t.ex. ögonen, öronen, huden mellan tassarna, ljumskarna och intimområdet) är vårdservetter en behändig hjälp för rengöring av enskilda områden.

Det finns skäl att genast från början fästa vikt vid kosten för ett djur med atopi. Att tillföra nödvändiga fettsyror till maten bidrar till att stärka hudens skyddslager och minska hudfjällningen. Det rekommenderas att torrföda som ges till individer med allergi mot lagerkvalster nedfryses innan den ges till djuret.

Utöver det ovan nämnda kan allergisymtom också lindras med injektioner som lindrar klåda, oralt administrerade läkemedelsbehandlingar (bl.a. cellgifter, kortikosteroider, antihistaminer) samt olika typer av lokal behandling: geléer, salvor, emulsioner, droppar, spray, puder, servetter och schampo. Även vårdande schampo kan användas lokalt för att tvätta irriterade områden.

Idén med desensibilisering är att gradvis vänja djurets immunsystem vid allergener som orsakar allergiska symtom. En förutsättning för att desensibilisering ska kunna genomföras är att man vet vad djuret är allergiskt mot. En desensibiliseringslösning framställs individuellt för djuret som ska behandlas på basis av hudtester, blodprov och annan bakgrundsinformation. Lösningen ges till djuret antingen oralt eller som injektioner. Behandlingen kräver engagemang, eftersom resultaten kan utvärderas först flera månader efter att behandlingen har inletts. Hos cirka 50–60 procent av djuren leder desensibiliseringen till en tydlig minskning av hudsymtomen och därigenom också till ett minskat behov av medicinering. Om desensibiliseringen är effektiv pågår behandlingen livet ut. Endast behandlingens dosintervall blir glesare med tiden.

Allergisk dermatit hos djur kan inte botas, men symtomen kan lindras och man kan försöka förhindra uppkomsten av nya symtom. Även om det i många fall är utmanande att behandla ett djur, har behandlingen bedömts ha en stor inverkan på livskvaliteten för både djuret och hela familjen. Viktiga delfaktorer i behandlingen är att identifiera allergenerna och så långt det är möjligt undvika dem, att hålla huden, pälsen och omgivningen ren, att stärka hudens skyddslager, att minska hudförändringar och klåda samt att behandla genom desensibilisering.

 

AniWipe

 

 

Stäng

Sår

Typiska symtom på ett akut sår är smärta och blödning. Som första hjälpen ska man försöka stoppa blödningen och hålla såret rent: på detta sätt förhindrar man en möjlig mikrobkontamination av såret och minskar risken för en sårinfektion. Efter första hjälpen är det viktigt att skapa en optimal läkningsmiljö för såret. Ett smutsigt sår ska åtminstone sköljas, vid behov också rengöras mekaniskt. Hemma lönar det sig att rengöra ett sår genom att duscha det skadade området med rikligt med ljummet vatten. Vid sår på tassarna är det bra att komma ihåg att det kan finnas främmande föremål i såret. En veterinär är rätt person att sköta den mekaniska rengöringen av såret och avlägsna eventuella främmande föremål. Efter rengöringen torkas huden och såret smörjs med en vattenfri, antimikrobiell sårsalva eller alternativt med en tunnare sårspray. Såret skyddas efter behov med rena sårkompresser eller -förband som är så luftiga som möjligt. Djur försöker vanligtvis slicka sina sår. Man ska försöka förhindra att djuret slickar såret till exempel med hjälp av en krage. Djurets saliv fördröjer och till och med hindrar sårläkningen. Grunderna för diagnostisering och behandling av sårskador hos djur motsvarar väldigt långt diagnostiseringen och behandlingen för människor. Läs mer i avsnittet Produkter för människor och Allmänt om sårvård.

De vanligaste såren hos hundar och katter är sår från bett/slagsmål, skärsår samt sticksår. Av dessa kan bett och sticksår vara oberäkneliga. Såret kan vara litet, men vävnadsskadan under huden kan vara väldigt stor. Som en allmän anvisning är det bra att komma ihåg att man bör kontakta en veterinär om såret inte visar några tecken på läkning efter några dagars hemvård. Även djupa, rikligt blödande, smärtsamma och inflammerade sår samt sår vid lederna och ögonen kräver vård hos en veterinär.

AniLavo

Stäng

Insektstick

Många olika insekter kan sticka husdjur. Stick från getingar, humlor och bin kan förorsaka också kraftig svullnad och smärta vid stickstället. Husdjuret försöker då slicka eller skrapa stickområdet och är ofta rastlöst. Den lokala behandlingen består av rengöring av huden, vid behov avlägsnande av en gadd som fortfarande sitter kvar i huden samt smörjning med lugnande och antiseptisk sårsalva. Tabletter som innehåller kortison kan ges till djur enligt anvisning av en veterinär. Om svullnaden gör det svårt för djuret att andas ska man omedelbart uppsöka en veterinär. 

Klåda och irritation på grund av bromsbett och myggbett kan lindras med antiseptisk sårsalva eller sårspray.

Stäng

Fästingbett

Fästingar är blodsugande spindeldjur. Fästingarna sprider flera olika sjukdomar och därför ska de avlägsnas från huden så snabbt som möjligt. Eftersom fästingens sågtandade sugsnabel är full av taggar, blir den lätt kvar i huden i samband med att fästingen avlägsnas. Det säkraste sättet att ta bort fästingar är att vrida eller dra ut fästingen vid roten av sugsnabeln med en pincett avsedd för avlägsnande av fästingar. Man bör undvika att klämma på fästingen, så att man inte sprider mikrober från fästingen till djuret. Efter att fästingen har avlägsnats lönar det sig att desinficera huden och smörja bettet med antiseptisk sårsalva eller sårspray. Den lokala antiseptiska behandlingen bör fortsätta i några dagar. Om bettet ändå blir irriterat eller inflammerat, bör man besöka en veterinärmottagning.

Stäng

Kloskador

Om ett djur ser ut att ha ont i benet eller slickar tassen väldigt mycket, bör man undersöka djurets klor. Kloskador är mycket smärtsamma och kan blöda rikligt. Om en klo går sönder ända till roten eller benet gör mycket ont, ska djuret alltid tas till en veterinär. Veterinären kontrollerar klon, avlägsnar vid behov under narkos en delvis lossnad hornbildning, ger lämpliga vårdanvisningar för situationen (rengöring, skydd, förhindra slickande) och smärtlindring. I regel består hemvården av en bar pulpa till en början av sköljning med vatten och försiktig torkning, vid behov lokal sköljning med ett antiseptiskt medel, smörjning med sårsalva samt skydd av klon med ett förband. Skydd av pulpan med en vattenfri sårsalva förhindrar inflammation. En obehandlad inflammation kan överföras till tåbenet. Då finns det en risk att tån måste amputeras.

Stäng

Produkter

AniVox® Öronskölj

AniVox®
Öronskölj

Öronskölj för djur

Läs mer

Anivox pullo kissakoira logolla ei taustaa

AniLavo®
Sköljlösning

Vårdande sköljlösning för djur

Läs mer

AniLavo

AniWipe®
Vårdservett

Vårdservett för djur

Läs mer

AniWipe

AniDes®
Sårspray

Sårspray för djur

Läs mer

AniWipe_top

Abilar®
VET 10 ml

Kådsalva för hudskador och sår hos djur

Läs mer

AbilarVet10ml_3

Abilar®
VET 30ml

Kådsalva för hudskador och sår hos djur

Läs mer